Allt om inget

Nu har jag snart varit förkyld i en vecka och nu äntligen känner jag att det börjar bli bättre. Miranda är inte helt bra än men det håller väl på att gå över för henne också. Har inte haft ork att göra så mycket de här dagarna, jag har lagt all min energi till att  gå ut en runda varje dag så Miranda får leka av sig men det är nog allt. imorgon blir det nog en tur in till stan för nu vill jag komma ut lite innan jag får cellskräck.

Jag blir verkligen tokig på Mirandas allergier, jag ser inget samband. Hon var bättre några veckor men nu kommer vi inte tillbaka till det igen utan hon har väldigt ont i magen hela tiden. Jag känner mig ganska säker på att det inte är något hon tål för hon har fullt med utslag kring hela munnen och i samband med också mer ont i magen. Det är något vi har märkt förut också, de där prickarna kommer och går men vi vet inte vad det är som orsakar det. Det är nu man skulle ha en vettig allergiläkare att rådfråga men finns det någon sån? Den läkaren vi har kontakt med är universitetsöverläkare och jobbar på allergicentrum men jag känner inte ett dugg tillit till honom. Han trodde ju inte ens Miranda hade allergier alls från början.

Nu kommer snart min käre man hem så då ska vi väl umgås en stund innan vi ska sova, har tyvärr inte kommit i säng förrän kl 3-4 de senaste nätterna men det beror mest på att Miranda sovit uruselt. Hoppas det blir lite tidigare ikväll.

Miranda klappar ankan da-da

Mirandas eksem

Innan jag fick barn störde jag mig ganska ofta på andra föräldrar som jämt skulle prata om sina barn och när de fick frågan om vad de var mest stolta över så svarade de alltid sina barn. Då tänkte jag att det säger de bara för att man ska säga så eller känner att man måste. Nu när jag själv är mamma så har mina åsikter ändras, om någon skulle fråga mig samma sak nu så skulle jag också svara så. Man är löjligt stolt över sitt barn, man tycker att det är det finaste, sötaste, gulligaste, mest underbara i hela världen. Den gamla Annika finns kvar men just nu är jag mest mamma, det finns inte plats kvar för allt det gamla men givetvis så glömmer jag inte bort mig själv. Jag vet att jag kommer dit igen men just nu är jag i en period då att prioritera mitt barn står högst på listan. Det med att prioritera är också en sak jag inte förstod innan, jag trodde det skulle vara en uppoffring att hela tiden ställa någon annan person före sig själv skulle bli jobbigt. Men det tycker jag inte nu, det faller sig naturlig och det är inte något jag funderar på. Jag vill att Miranda ska må bra, vara glad och nöjd för då är jag glad. Självklart har jag dagar jag känner att jag vill vara själv och lite i smyg önskar att jag fortfarande bodde kvar i  min lilla etta i valla och kunde göra precis som jag vill.

Jag brukar tänka ibland om Miranda kunde må bra som de flesta andra barn då hade jag varit helt lycklig. Sedan hon var tre månader har vi levt i ovisshet, oro, stress och känt en så stor maktlöshet att inte kunna hjälpa sitt barn som mår dåligt. På detta har vi blivit anklagade att vara dåliga föräldrar, inte kunna förstå vårt barns signaler, hitta på sjukdomssymtom och att faktiskt skada vårt barn. Här hemma har vi hela tiden vetat att något inte stämmer, man känner sitt barn så väl så känslan man har är inte fel. Men att inte kunna bevisa detta för egotrippade läkare som inte klarar att få kritik är väldigt frustrerande. Paniken  över att veta att man har en sjukt barn som ingen vill hjälpa är nog det värsta, man vet att man står helt ensam. Jag kom ihåg när Miranda var som sämst, hon log eller skrattade aldrig, hon mest satt i sin egen värld och man såg på henne att hon mådde fruktansvärt dåligt, då trodde jag att hon skulle dö. Jag slutade köpa större kläder till henne för jag tänkte att det inte var någon mening för hon kommer inte hinna bli så stor ändå och jag satt och grät på kvällarna för att jag visste inte hur framtiden skulle bli. Jag visste inte om det bara skulle bli värre och värre eller om hon helt plötsligt skulle ligga död i sängen en dag. Jag klarade inte att se andra barn på stan för då började jag nästan gråta för jag ville också ha ett friskt barn.

Nu är det iaf bättre, jag har lite mer hopp om att det kommer bli bättre. jag märker ju att hon inte blir sämre och sämre utan det ligger på samma nivå ungefär hela tiden. Hon går upp i vikt och växer på längden så döende är hon nog inte iaf. Det måste ändå vara värt det för annars skulle vi inte fortsätta hålla på och kämpa som vi gör.

Mammas stolthet!

Så var det dags igen. Med förkylning alltså. Miranda började må dåligt inatt så jag sov ingenting då men fick väl 3-4 timmar på förmiddagen när B tog över. Inatt ska B jobba så det blir ingen sömn för mig inatt heller, är dödstrött nu så jag vet inte hur jag kommer orka vara vaken och bära henne hela natten. Om 20 minuter ska jag gå in och ta över B:s försök till läggning och jag har inte lyckats somna nu för hon gråter hela tiden. Har kännt mig lite hänging hela dagen men vet inte om det beror på trötthet eller att förkylning är på gång. Hoppas det bara är trötthet för jag orkar inte vara sjuk nu, det är hur jobbigt som helst att må dåligt och inte få tillgång till vila och sömn.

Nu ska jag njuta av mina sista 15 minuter innan det jobbigaste nattjobb som finns startar, önskar jag kunde byta med någon…

Idag for vi iväg en sväng till tornby för att strosa lite och titta i djuraffärer och leksaksaffärer. Miranda var som vanligt helt tokig när vi var i leksaksaffären och skulle kolla på allt samtidigt. Börjar redan fundera på julklappar och blir sugen att köpa massa saker men man får hålla sig lite. Ska nog köpa en trehjuling eller en hopphäst men vi får se, tänker ändå inte handla det riktigt än. Lillfian har inte alls mått bra på sista tiden och har blod i bajset så jag känner mig väldigt orolig för henne. Vi har lämnat in ett prov så det ska bli intressant vad det visar. Hon har jätteont på nätterna nu och har svårt att somna om för hon har så ont. Det är svårt att veta vad det beror på men jag tror det är en allergisk reaktion för hon har fullt med utslag kring hela munnen också. Nåja, hon verkar vara lite bättre inatt så jag hoppas hon håller på att bli bättre.

När jag träffar andra barn så kan man ju inte låta bli att jämföra med sitt eget och varje gång så slår det mig att Miranda är väldigt framåt och inte ett dugg blyg eller rädd för främmande människor. Som häromdagen när vi var i lekparken så skulle hon genast krypa fram till en mamma och flicka som var där och prata och klappa. Den andra flickan, som var i samma ålder, var blyg och satt bara och tittade utan att göra något. Det är inte första gången det händer, Miranda ska jämt fram och hälsa så hon är väldigt social.

Nu har hon också visat lite mer intresse för att gå själv. Innan har hon blivit vansinnig bara man sagt att hon ska försöka gå själv men nu så går hon glatt med gåvagnen och har även tagit ett par steg själv. Nu dröjer det nog inte så länge tills hon går.

Nu är det sängdax!

Jag hinner inte med någoting på dagarna nuförtiden. Det känns som jag stiger upp stressar genom dagen och kastar mig i säng. Har dåligt samvete för att jag inte har tid för ens sätta mig och prata i telefon en stund, jag har helt enkelt inte tid att vara social längre.

Idag var vi iväg och handlade, åt lite och sedan stressade vi ut på en promenad innan Miranda skulle lägga sig. givetvis var vi också tvugna att testa den nya spaden som vi köpte:)

Den sista tiden har B och jag upptäckt att äntligen är Miranda lite bättre. Såklart vågar man inte bli riktigt glad för vi har haft det så jobbigt under väldigt lång tid. Tyvärr hade vi rätt för nu är hon sämre än någonsin. Jag kan säga att man blir tokig på det hela. Det är inte bara grejen att hon är sämre utan att vi inte säkert vet varför, jag går runt och tänker på det konstant. ”Är det för att vi slarvade och köpte bröd och inte torkade ordentligt så hon fick i sig en smula” eller ”är det för att vi köpte hem mjölk och inte sköljde glaset ordentligt”. ”Eller är det något hon hon faktiskt har ätit”. Jag skulle ge hur mycket som helst för en lista som det står vad hon faktiskt kan äta eller inte. Vi har en misstanke om att det kan vara en päronpuré som vi har testat på henne men det lustiga är att vi har gett henne färska päron och då har hon inte reagerat så här starkt. Det är då man inser hur stort problemet faktiskt är. Det betyder att hon kanske kan äta vissa sorter päron och inte andra eller ett visst sorts ris men inte ett annat. Hur länge kommer inte det ta att gå igenom allt när det tar minst en vecka för hennes mage att återställa sig efter vi har gett henne fel saker. Vi har inte heller någon utgångspunkt att gå tillbaka till som vi vet fungerar.

I nuläget försöker vi förhindra på alla sätt att hon ska få i sig något vi vet hon inte tål. Hon får enbart rena produkter som inte det finns risk att det gömmer sig något konstigt e-nummer som kan vara baserat på exempelvis vete eller soja och vi diskar alla hennes saker i egen diskbalja med egen diskborste. Vi äter inte heller bröd (oftast inte) eftersom det är stor risk att det smular. Vi ska även städa bort alla mjölprodukter ur skåpet och sanera hela köket så vi kan vara säkra på att det inte är det som ställer tll det.

Man vill så gärna att hon ska kunna äta vad som helst, normala familjer tänker ju inte på sånt men vi får stå och laga specialmat och det är inte ens säkert att det fungerar. Jag skulle gärna laga mat till henne dagarna i ända om jag visst att det skulle hjälpa henne att må bra men när man hela tiden får backa för inget fungerar så blir man trött och tänker att allt det här slitet tjänar inget till och nu får hon äta det vi äter. Men i bakhuvudet vet jag ju att hon skulle må ännu sämre då. Hur fan kan man vara så allergisk? Varken jag eller B har sådana svåra allergier i släkten och att få en multiallergiker var liksom inget man aldrig ens tänkte på.

Nåja, nu har jag ventilerat lite och får samla mig igen och ta nya tag. Nu vaknade skrutten så jag får nog titta till henne.

Mina fina älsklingar

Nu var det dags för en ny vecka med vanliga rutiner då B jobbar hela veckan. Förra veckan var inget roligt alls då både B och Miranda var ordentligt förkylda så det blev inte så mycket gjort då. Både bra och dåligt att det blev just förra veckan då B inte hade jobb inplanerat men tråkigt att inte kunna hitta på något när man har tid.

Idag har det varit en bra dag, Miranda har hållit sig förhållandevis lugn och snäll och läggningen tog bara en timme mot normalt två. Det är ren psykisk press att veta att man måste lägga henne själv och ingen kan byta av om man börjar bli irriterad eller behöver en paus. Jag klarar oftast hela dagarna utan att bli irriterad på Miranda även om hon är grinig och inget passar men läggningen klarar jag inte. Jag fattar inte varför hon inte somnar, eller jo det gör jag väl delvis för hon har ont och har svårt att varva ner, men ibland kan hon ligga helt lugnt och ögonen håller på att åka ihop men ändå ska hon hålla sig vaken.

Nu kommer snart min man hem från jobbet och det ska bli kul med lite sällskap och mys.

En hungrig liten flicka som väntar på mat

Det här måste vara det jobbigaste natten någonsin, Miranda var så dålig inatt så hon vaknade efter 2 minuter sömn och skrek hela natten och bara slumrade till ibland. Idag har hon varit dålig också med över 40 graders feber. Trött som bara den är jag och jag är rädd för att jag också ska bli sjuk. B börjar känna sig dålig så det blir väl jag som får ta största delen av vakandet inatt. Inte nog med att hon ska ha ont i magen så ska hon vara sjuk också, magensmärtorna ökar också när hon blir sjuk så vaknar hon inte av det ena så är det det andra. Stackaren, helt slut är hon. Nu måste jag gå och röja undan lite disk hur lite jag än vill. Sedan blir det nog lite vila för att orka med en natt till.

Mina två sjuklingar

Nu har lillan åkt på sin första förkylning. Kvällen och natten till idag var inte rolig, jag som hade sett fram emot lite tid tillsammans med min karl. Idag har B varit iväg och jobbat hela dagen så jag har tagit hand om sjuklingen själv vilket inte har varit det lättast för hon har mått så dåligt. Vi bäddade ner oss och tittade på byggare bob och drack jordgubbssaft, det var ungefär vad vi orkade med idag. Nu blir det till att vara vaken inatt med för hon vaknar var 5:e minut och gnäller och snörvlar, stackaren. Hoppas hon mår bättre imorgon.

Sjuklingen

Sitter och väntar på att maten ska bli klar och att de två andra ska vakna från sin vila. Vi har varit ute en sväng och lekt i lekparken, det enda som vi orkade med för alla tre var ordentligt trötta idag, B för han hade jobbat natt och Miranda och jag för vi har sovit dåligt hela natten. Tyvärr är jag inte sådan som kan lägga mig när som helst och sova en stund, vilket skulle behövas nu. Ligger och vrider och vänder hur trött jag än är. Nåja inatt kommer B ta Miranda hela natten så jag kan sova några timmar ostört, vilken lyx!

Planen för ikväll är att se en film om Miranda somnar i hyfsad tid vilket man aldrig kan veta i förväg. Det är något man ser fran emot nuförtiden, att krypa ner och se en film trots att man får springa och natta om lillan ett par gånger mitt i. Tänk vad ens krav på underhållning har minskat. Förut skulle jag dö av tristess om jag inte gjorde något ”kul” på helgen. Jag är iofs uttråkad ofta nuförtiden också men orkar inte bry mig så mycket. Störst är väl bristen på socialt umgänge, träffar ju knappt en människa förutom B och Miranda. Nu vaknade lillskrutten…

Hjälper mamma med tvätten