Nu har vi försökt söva Miranda i flera timmar men hon ligger och sparkar och gnäller hela tiden. Det är hur vår vardag ser ut, allt går ut på att få henne att sova och däremellan försöka sova lite själv. Jag är helt slut efter en vecka då B har jobbat förmiddag och vi har knappt sovit alls. På detta har jag varit hos psykologen idag och fått reda på diverse anklagelser som socialen har och nu orkar jag inte mer. Jag vill lägga mig ner och aldrig vakna igen, det är så det känns. Varför ska vi kämpa mer? Varje dag är en kamp och jag ser inget slut på det hela. Vi kommer inte få hjälp någonstans för vi är redan dömda på förhand så vi måste klara det här själva men hur orkar man det? Att aldrig få sova, aldrig kunna göra något som man tycker är kul, inte ens se en film eller lägga sig och läsa en tidning eller koppla av, vad är det för liv? Vi vet inte hur länge det här kommer pågå, om det ens tar slut och med den vetskapen så skiter jag i allt nu.