Idag har det varit jobbigt. B jobbar och Miranda har varit extra svårsövd så jag har fått bära henne flera timmar för att hon ska sova lite. Så fort jag har lagt ner henne så börjar hon vrida och snurra för hon har ont i magen så då är det bara att plocka upp henne igen för att hon ska lugna ner sig. Kan säga att mina armar är bortdomnade nu och än är inte dagen slut…eller natten heller för den delen. I helgen är det 1 år sedan vi gifte oss, tänk vad tiden går fort. Vi får se vad vi hittar på, tyvärr så är ju inte möjligheterna att göra nåt speciellt så stora men något blir det. Vi håller på att kämpa för fullt här hemma för att jag ska kunna sluta amma. Miranda har börjat äta lite större portioner nu men tyvärr så blir hon sämre av det också men hon måste ju äta. Ska byta ut några amningspass mot välling och mellanmål nu framöver och se hur det går. Värst är det på natten då hon är van vid att snutta ofta men det ska nog gå att vänja av med. Tanken är att jag helt ska sluta amma när hon är 1 år, hoppas det lyckas. Det kommer bli underbart att få äta normala saker igen, varje dag kommer bli en lyx. Drömmen är att Miranda ska bli bättre när hon inte ammas längre, det kan ju vara så att hon är känslig för laktos.
Nu blir det till att slappa och vänta på att B ska komma hem. Hoppas morgondagen blir bättre!
Mitt busfrö