Allt om inget

Nu har Mirandas mage lugnat ner sig igen, hoppas det håller i sig igen. Vi håller på att bli tokiga här hemma när hon skriker och man rycks med i hennes känslostormar. Nu tänker vi bättra oss med att fixa klart här hemma och städa lite oftare. Inte lustigt att man inte känner sig riktigt hemma när allt är oklart och inte städat. Sedan är det bara att ta tag i allt annat som behöver fixas, man får ta en sak i taget. Nu känns det som en nystart och jag ska göra allt för att vi tre ska må ännu bättre som familj.

Tiden går fort märker jag. Snart är det dags för födelsedag igen, känns som om det inte var så länge sedan förra gången. Blir nog inte så mycket firande på min födelsedag just utan vi tar det i helgen med lite god mat och mys. Annars går det framåt, bakåt och lite upp och ner. Ungefär så skulle jag beskriva det. Har en del gamla spöken gnagandes i mitt huvud som gör att jag inte kan njuta fullt ut av min fina lilla familj men det går framåt. Vissa dagar är bra andra sämre men huvudsaken att jag håller mig ovanför ytan i alla fall. Miranda har börjat sova längre på nätterna nu och det är verkligen skönt. Har inte kunnat utnyttja timmarna för min egen sömn riktigt ännu då jag har haft svårt att sova de senaste dagarna men jag hoppas kunna sova bättre inatt. Min stackars man ska ju iväg och jobba idag så vi får klara oss själva här hemma, lillan och jag. Nu ska jag passa på och göra något vettigt när Miranda sover, hinner inte ett skit annars.

Igår natt var otroligt jobbig. Miranda började skrika på kvällen och det märktes att hon hade ont i magen. Helt plötsligt hostade hon till och slutade andas och jag handlade instinktivt och lade henne på sidan och skakade henne. Då började hon andas igen och illvråla och var helt okontaktbar. Vi ringde akuten för vi var jätteoroliga och ville kolla upp henne men de ville inte skicka ambulans utan tyckte vi kunde ta en sjuktaxi. Taxin tog jättelång tid på sig och Miranda slutade andas tillfälligt flera gånger så man fick skaka till henne så att hon andades igen. Jag ringde ambulansen igen och frågade men de tyckte vi skulle vänta in taxin. Jag höll på att bli tokig men till slut kom taxin och vi for iväg. När vi kom till akuten blev vi skickade till en barnavdelning där hon blev undersökt. Tydligen verkade allt vara normalt och anledningen till att hon slutade andas var kramp i halsen efter skrikattackerna. Vi blev lugnade tillfälligt men jag vet att jag kommer bli lika rädd nästa gång det händer, om det nu händer igen vill säga.

Igår var en helt perfekt lördag. Vi tog en promenad in till stan i det sköna vädret och gick och strosade och handlade en flaska rom. Miranda var nöjd, eller hyfsat nöjd i alla fall när hon fick komma upp i bärselen ett tag, så vi var ute i nästan tre timmar. Vi alla var lite trötta efter promenaden så vi somnade en stund och jag vaknade före de andra och passade på att läsa lite i min nya bok ” Otrogen på öppen gata”. Den är rätt underhållande, lättläst och det passar mig just nu. Senare blev det middag och en liten kvällspromenad innan vi började kolla på den nyinköpta miniserien Marco Polo. Tyvärr blev jag inte överförtjust i den vid första titten då den upprepade sig hela tiden men hoppas den blir bättre annars vet jag inte om jag kommer se klart den. Nu ska jag passa på att vila lite när Miranda sover och innan B sticker till jobbet.

Har haft ett par jobbiga dagar nu när Miranda har haft ont i magen och skrikigt. Tror hon är mjölkallergisk så jag ska testa att utesluta mjölk ur kosten en vecka så får vi se, tycker redan hon verkar bättre. Har knappt haft tid att sitta ner och vila utan fått bära runt på henne och trösta hela tiden, det är påfrestande att inte få någon avlastning nu heller då B jobbar kväll. Men idag är det fint väder och Miranda sover gott så nu känns det bättre. Har druckit en kopp kaffe och ätit lite glass och nu ska jag lägga mig bredvid lillan och vila lite innan hon vaknar.

Nu ska jag göra som alla andra vanliga människor och öppna en blogg. Det jag skriver kommer jag skriva för min egen skull för att rensa mina tankar och koppla av men även för andra som är intresserade av min vardag som nu mest fylls av min dotter Miranda och hennes pappa B. Vet inte ännu hur mycket jag kommer skriva, beror på hur kul jag tycker det är och hur mycket tid jag får över.