I torsdags var Mirandas farmor och farfar här och hälsade på. Roligt att se dem igen men tyvärr var Miranda inte alls på sitt bästa humör så hon klängde mest på mig och vägrade vara i någon annans knä. Vi fick vår bil också och det känns helt overkligt än så länge men man vänjer väl sig. Dagen efter åkte vi ut till babyproffsen och skulle köpa barnstolen till Miranda men på väg dit upptäckte vi att vi hade glömt pengarna hemma…suck. Istället för att vände åkte vi dit och kollade så att vi var säkra på vårt köp och bestämde att B skulle åka själv senare och köpa den. Miranda hatar att sitta fastspänd i bilen så B och jag höll på att bli döva på hemvägen för att Miranda skrek så hysteriskt. Det blir inga nöjesturer med bilen på ett tag känner vi.
Vi bestämde i torsdags att det var dax att sluta amma för vi vill ha en förändring här hemma men det visade sig att allt blev bara värre. Troligen så tål hon inte något som vi ger henne och den ökade mängden gör att hon blir mycket sämre. Det har inte blivit mycket sömn för någon av oss tre här hemma de senaste dagarna. Vi tog beslutet att fortsätta amma i alla fall veckan ut eftersom B jobbar natt och jag orkar inte ta hela nätterna själv om hon ska vara så här dålig. Tråkigt att behöva backa men man måste se till situationen och just nu fungerar det inte.
Nu är B på jobbet och jag sitter själv i väntan på att Miranda ska vakna, vilket hon gör var 10:e minut. Hon är så trött så hon slocknar ibland fast hon har så ont. Jag lider att behöva se henne så dålig och jag önskar jag kunde göra något men det enda jag kan göra är att trösta och bära.
Mamma och dotter på promenad i det sköna vädret